Människorna som byggde upp Bulls

Bulls personal 1994

Hasse Brandt har arbetat mer än 50 år på Bulls. I samband med Bulls 90-årsfirande har Hjalmar Steinsvik, ordförande och ägare, intervjuat Hasse om vår långa och framgångsrika historia.

Personerna

Det känns viktigt att påminna om de människor som var med och byggde upp företaget. Kan du berätta lite om personerna du arbetat med?

När jag kom till firman på Drottninggatan 6, den 11 juli 1968, så bestod personalstyrkan av ett 20-tal medarbetare. Den tjänst jag sökte och fick var som assistent åt Freddy Willnerth, en före detta underofficer från K1. Jag hamnade på hans kontor uppe på vinden under takåsarna. Därifrån sköttes Bulls direktservice, alltså det material som inte skulle bearbetas på något vis. Några gånger i månaden var Freddy borta för att hantera leveranser av dotterbolaget Steinsviks bokförlags försäljningar till kunder över hela Sverige. Bokförlaget gav bland annat ut de Isländska sagorna och Arbetets söner.

Direktör Lennart Malmfält, som anställde mig, hade befälet på kontoret innan Örnulf Tönsberg från Europa Press tog plats i VD-stolen. Malmfält var också en stjärnförsäljare på den finska marknaden.

Bengt Sjökvist var kamrer och basade för Kassaavdelningen, med Anne-Marie Lindbom som högra hand. Där fanns också Monica Högström och senare Birgitta Drotz och Marianne Wallberg. I anslutning fanns också Stina Franchell med dotterbolagen Teknik för Alla, TfA och Steinsviks Bokförlag. Som jag uppfattade det då, så hade ”kassan” ett visst rättvisepatos med ordning och reda som ledstjärna.

Willy Falkman var mer i Danmark än på kontoret i Stockholm. När han var i Stockholm ville han ofta ha hjälp med bud bestående av olika viktiga papper som skulle transporteras mellan Drottninggatan och Strandvägen. Jag var ofta på Strandvägen – var det nummer 33? Han ville varje gång visa sin lägenhet även om jag sa att jag redan fått en visning tidigare. Jag tror inte han kom ihåg att det var jag som kom varje gång.

Fru Rose Frey var direktionssekreteraren som ”visste allt” och det gällde även allt om personalen. Willnerth hade ofta samtal över en kaffekopp med henne. Jag själv fick någon gång i månaden stencilera information åt henne. Hon var också ordförande för Stockholms kattklubb.

Gunnar Pettersson var en för mig mycket kufisk person. Rykten gick om att han kunde många språk. Alla syndikatskontakter sköttes från hans avdelning. Till sin hjälp hade han Maj-Britt Näsman. Hon kom från TfA.. Lennart Jansson kom 1970 och ersatte Gunnar.

Bertil Bondesson var försäljare med Bengt Landelius som chef. Båda dessa herrar gjorde försäljningsresor runt i Sverige. I Bertils rum satt också Zita Törner, som senare flyttade med sin man till Australien. Bengt Landelius var också ansvarig för publishingförsäljningen. Han stod ständigt i kontakt med i första hand Semic Press. Sven Berlin fanns på ett kontor på plan 4. Han var förutom försäljare även annonschef på TfA.

Monica Wrethagen sålde bilder med så vitt jag förstod, gott resultat. En annan bild/text-försäljare var Helge Tammelin. Jag minns att han fick flera försändelser med ”hett” material från olika engelska syndikat. Senare tog Ove Bjarneby över hans arbete. Ove producerade också jubileumsmagasinet inför 65-årsjubileumet 1994.

Lennart Bouvin, var servicechef. Han hade alla kontakter med översättare och textare. Till sin hjälp hade han Maj-Britt Eggan. Båda var länge på Bulls.

Elsa Åkerblom var företrädare till Maj-Britt, men hon fanns med i kulisserna ganska länge. Hon vurmade för att vi skulle upprätthålla det traditionella luciafirandet. Jag höll nästan aldrig på att bli av med stjärngosserollen …

Einar Molin kom också från TfA. Han rekryterades i första hand som serieöversättare och korrekturläsare. Hans översättningar av Tuffa Viktor (publicerad under många år i Aftonbladet) har fått många att skratta gott. Einar var också skriftställare. Idel, ädel, adel – vem känner inte till den ordramsan?

Silvana Sartori, med Italiensk börd, fick plats i receptionen en bit in på 70-talet. Inga datorer fanns, men en teleprinter, som skramlade ljudligt, fanns på hennes kontor. Den gick ständigt varm. När vi sedan kom till Birger Jarlsgatan så tog hon över som min assistent på serviceavdelningen efter Peter Grännby. Peter fortsatte som försäljare inom syndikering och publishing.

Personerna på Birger Jarlsgatan

Philip Laszlo, som tog över marknaden i Finland efter Lennart Malmfält Han såg till att eposet Kalevala blev tecknad serie i Finland. Han blev sedermera marknadschef.

Ilkka Kalliomäki tog sedan över den finska marknaden och var med och öppnade kontoret där. Eftersom jag blev inblandad i den finska servicen från Satakunnan Kansa, gjorde vi många trevliga resor till Björneborg med både Ilkka, Lennart Jansson och Seija Hahka.

Harriet Eurén rekryterades till Merchandisingavdelningen. Senare kom Peter Hellström att jobba där. Efter det kom Mårten Rudolfsson att fortsätta sin karriär med att utveckla licensavdelningen.

Alvglans

Under slutet av 70-talet och början av 80-talet växte också Alvglans Förlag fram. Muminalbumen kom till, Alverfolket, Modesty Blaise, James Bond, Tom Puss, Röda Rummet illustrerat av Per Demervall, och många fler produkter.

Röda Rummet blev en sensation. Vem kunde föreställa sig August Strindberg i serieform? Rolf Lindby höll i trådarna. Janne Höglund anlitades ganska ofta som textare till albumen. Till Alvglans hjälp hade vi ibland ”greven”, Hasse von Schwerin. En äkta greve som ibland hade svårt att skilja på allvar och fest.


Kontorskulturen

Mycket har ändrat sig sedan Silvana Sartori gick runt med kitteln med morgonkaffet. Vore kul 
att höra hur du uppfattat förändringarna och hur arbetsliv och relationerna mellan oss påverkats.
Hur var det att jobba på våra olika arbetsplatser: den klassiska adressen på Drottninggatan 6,
Birger Jarlsgatan, Tulegatan, Fabrikörvägen, Augustendalsvägen?

Efter flytten från Drottninggatan 6 till Birger Jarlsgatan 57 1977, förändrades mycket. Företaget växte och blev mer ”moderniserat”. Datorerna gjorde entré. En som var med och utvecklade dessa system var Ingvar Jensen. Vi fick riktiga kopieringsapparater, elektriska IBM-skrivmaskiner, med mera. Nu började också ”möteskulturen”, Det var inte längre bara ledningen som stängde in sig och hade sammanträden.

En viss betydelse har förstås också mitt första möte med min nuvarande fru Marita. Hon fick ju ihop goda samarbeten med Anna Wahlgren, Bengt Bedrup och Jan Guillou som resulterade i framgångsrika frågespalter.

I mitten på 80-talet blev det en flytt till Tulegatan 32. Här ökades tempot ytterligare. Fler datorer. Rolf fick större ansvar i det sammanhanget. Bildavdelningen fick en egen våning. Licensavdelningen växte så det knakade. Under åren på Tulegatan så kom det och gick en mängd olika människor. Man kan inte komma ihåg alla. Jag tycker att vi hade goda relationer med varandra. Vem minns inte alla kräftskivor som Marita och jag arrangerande.

Flytten till Nacka Strand blev ju lite av en chock för många – att flytta utanför Stockholms innerstad – kunde man verkligen det? Så blev det i alla fall. Rymliga lokaler med öppen planlösning och en fantastisk vy.
Huset nere på Augustendalsgatan kanske ligger lite mer off. För mig har det varit okej. Mina lunchpromenader har kunnat utvecklas. Kanske planlösningen med tre olika våningar inte främjat sammanhållningen mellan avdelningarna tillräckligt?

Tekniken

Vi nämnde hur det stora sorteringsbordet kom fram när serviceleveransen från King kom. Så småningom tog Halmstad hand om kundleveranserna. Många av oss vet inte ens vad klischéer och matriser är, eller var. Hur kom du in på digitala leveranser, kontakterna med Kings Mike Chan och Kings reproföretag Reed Brennan? Hur påverkades jobbet?

Som sagt. Tekniken förändrades radikalt med flytten till Birger Jarlsgatan, Även om vi varje månad fick avdrag i två stora kartonger från King. Serviceavdelningen fick sitt första riktiga mörkrum och kunde på ett mer proffsigt sätt göra original.

När vi kom till Tulegatan i mitten av 80-talet köptes den första Mac-utrustningen in. På den tiden kostade det kalaset cirka 250 000 kronor.

Den digitala förändringen med vårt material kom först i början av 1990-talet. Då började vi så smått att testa att texta via datorn. Översättarna Pelle Rundqvist och Lennart Allen började också bli datoriserade.

En bit in på 90-talet började vi med informationsgrafik från bland annat Knight Ridder Tribune KRT. 1994 reste vi på konferens till KRT i Washington DC. 1996 var jag tillsammans med Belinda Colesanti, KFS, på besök i Florida till det av King Features Syndicate KFS nyligen inköpta företaget Reed Brennan Media Associates RBMA.

Året därpå kom Belinda tillsammans med Michael Chan, Kings teknikchef, på besök hos oss. Vi åkte på studieresa till Halmstad och Köpenhamn.

Vid denna tid började det också talas om att skicka information online. Televerket tog kontakt och ville ha ett pilotprojekt. Lennart J och jag fick bli projektledare. Jag tror det var till Sundsvalls Tidning som vi skickade de första horoskopen online. 

Marknaden

Under många år har du mycket framgångsrikt sålt till tidningarna i Sverige, både 
” standardserier ” och vårt eget material, till exempel Antikspalten. Jag har många gånger avundats din känsla för vad som är populärt och gångbart. Minns du några intressanta kunder? Anekdoter från
försäljningsresorna? Hur har kundrelationerna utvecklats under åren ?

Jo, kanske har de här åren varit mina roligaste. Framför allt med möjligheter att påverka min egen situation, genom att hitta nya produkter och så vidare. Antikspalten, Antikbyrån – som Marita idékläckte – var en framgång. Jag lyckades också överta    la Sven-Bertil Bärnarp att ta sin serie, Medelålders Plus, till syndikering via Bulls. Även det var lyckat.

Nu har jag jobbat med sälj i tjugo år  tillsammans med Hedley Grönqvist, vem trodde det? Hur många gånger hände det  inte att man kom till ett förbokat kundmöte och hade kört 10-20 mil och vederbörande inte var på plats. Grrrr! Eller motsatsen. Man kunde komma  till Anders Hörling på Nya Lidköpingstidningen och blev sittandes, vi kunde prata serier hur länge som helst.

Jag minns en liten lustighet under en av mina första säljresor. Jag besökte Skaraborgs Läns Tidning (SLT) i Skara. Där mötte chefredaktören upp. Han var intresserad av att byta ut, jag tror det var Fantomen, mot något mer ”familjevänligt”. Jag föreslog och visade flera serier, bland annat Zits, vilket han tyckte var en bra idé. Jag antecknade det i mitt block. När jag var tillbaka på kontoret och kollade mina slarviga anteckningar var jag helt övertygad om att redaktören ville byta till Mutts (sv. Morrrgan). Kontrakt skickades till densamme. Serien Mutts blev publicerad på avtalad tid och fortsatte så i flera år. 

De senaste åren har resorna minskat radikalt, efter all koncentration i tidningskoncernerna. Allt har mer och mer blivit centralstyrt. Förr kunde en chefredaktör  sitta 10-tals år. Idag sitter de inte mer än högst några år. De sista åren har ju försäljningen av korsord/pyssel till magasin och förlag varit en stor del av arbetet. Både kul och fruktsamt.

Avslutningen

Nu när du snart kommer att få njuta ditt otium – hur vill du sammanfatta din karriär
på Bulls? Vad var roligt och vad var tråkigt?

Det mesta har varit roligt. För mig har ju den här tiden blivit en stor del av mitt liv. Marita jobbade 22 år. Cissi, min dotter, var anställd i nio år. Det här har också präglat vilken människa jag är idag. Hade jag hoppat på utbildningen som reservdelsman på Ernst Nilsson våren 1968 hade det sett annorlunda ut idag!

Hasse Brandt är en värderad kollega och vän. Han kom in i företaget märkesåret 1968 och har mer än 50 års erfarenhet av olika befattningar hos Bulls och kan det mesta om oss. 

Vi vill tillföra en historisk aspekt till säljkonferensen och nittioårsfirandet för att förklara vilka vi är och varför vi finns här. Därför har jag  gjort en intervju med Hasse.

Hjalmar Steinsvik,

Nacka Strand 12 september 2019

Kontakt

Jag hittar den perfekta lösningen just för dig!

Mikael Tegebjer

Mikael Tegebjer

Vice President

T +46 (0)8 555 206 71
M +47 (0)70 512 39 99
E-post

Related Posts

Rulla till toppen